Anstendig og effektiv innvandringspolitikk – 2

Fra Dagens Nyheter henter jeg dette lille sitatet:

Den misslyckade integrationen, säger Abascal, ”är inte svenskars fel, inte invandrarnas, det är ett systemfel”. Nämligen att våra byråkrater tar för givet att ”invandraren” har problem. Om han inte rent av är problemet. Vill jag ha exempel? Man ordnade i Kista en kurs där somaliska kvinnor skulle lära sig att hantera en dator. Kvinnorna kom, men då slog socialarbetarna larm. Dessa kvinnor kan inte ha manliga lärare, insvepta som de är i tyg från hjässan till fotabjället. ”Vi har de lärare vi har”, bestämde Abascal. Och se – det gick bra, kulturkrocken fanns bara i socialassistenternas huvud. Som dock genast kläckte en ny: dessa kvinnor kunde omöjligen få med sig laptopen hem, för då skulle den antingen stjälas, eller så skulle deras män känna sig tillintetgjorda av att fruarna hade en manick som de själva inte behärskade. ”Snacka om projektioner”, skrattar Abascal.

Artikkelforfatteren, Maciej Zaremba, begynner med et besøk hos Sverigedemokraterna – et parti som befinner seg langt ute på den brune sida. Deres krav til integrasjon har ikke noe med integrering å gjøre – de snakker om assimmilering, i alle fall for de som har en noenlunde hvit hudfarge. Dagens Nyheters tegner illustrerer det slik:

Altså, integrering er å ikke synes som annerledes.

For Sverigedemokraterna.

For oss andre får denne artikkelen lov til å minne oss om at ytterliggående på begge sider er problemet, ikke løsningen.

Og om at Nedre Eiker en gang i tida la mottakelsen av vietnamesiske flyktninger til skoleverket, ikke sosialkontoret. Hvorfor dette ser ut til å være glømt i dag er vanskelig å forstå, det var vel et av de mest vellykkede tiltakene for å få – i det store og hele – vel integrerte mennesker i gode jobber, som har hus og bil og unger som går på skolen og tar høyere utdannelse.

Vi er så heldige å ha en slik familie i nærheten, i et ellers så blondt nabolag at det holder.